Del 5: Över Atlanten – mot Karibien

Två veckor av blått hav låg mellan oss och Karibien när vi, tillsammans med flera andra båtar, lämnade Mindelo på Kap Verde. Alla delade vi förhoppningar om god vind och få problem. Det tog ett litet tag för oss att hitta vinden och när den kom hade den vågorna med sig, men snart närmade vi oss halvvägs och allt rullade på.

Trots att vi var många som åkte samtidigt så tog det bara något dygn innan vi var ensamma på havet. Vinden var svag, vattnet osannolikt platt och vi gjorde badstopp på ett par tusen meters djup. Det är smått surrealistiskt att tänka på hur djupt det egentligen är och svårt att undvika att tänka på hajar som skulle kunna se ett lätt byte, även om risken borde vara väldigt låg.

”Så kom äntligen vinden och strax därpå kom vågorna.”

Vi hämtade nya väderprognoser, styrde ännu mer söderut och så kom vinden äntligen. Och strax därpå kom de stora vågorna. Med två barn ombord var antalet utvälta måltider kanske något fler än önskat, men trots allt var alla vid gott mod och har man inte större problem än utspilld mat så kan man inte vara annat än nöjd. Efter bara några dagar var det inga större problem att gå omkring inne utan att hålla i sig fast nyss man närmast känt sig som en vante i en torktumlare.

”Flygfiskar luktar fruktansvärt illa.”

Snart var vi halvvägs bland flygfiskar och stjärnklara nätter. Jag hade tidigare fått lyxvakten, den första på kvällen och fick behålla den. Det innebär att man slipper bli väckt mitt i natten och att man ofta, trots att ha varit upp sent, orkar upp för att se gryningen. Man måste ju faktiskt inte vara vaken särskilt länge bara för att man går upp. Förutom att få första koppen kaffe och en lugn stund, så innebar morgonen också att rensa däck från nattens flygfiskar. En natt lyckades vi faktiskt få in en i båten också. Låt säga att de luktar fruktansvärt illa och är svåra att få tag på. Men förutom den stackars flygfisken, en mindre vattenläcka och en fågel som tog sig in i båten hade vi faktiskt inga missöden alls på hela resan.

”På havet är det här och nu som räknas.”

Många frågar vad man gör med all tid och om det inte blir tråkigt, men bara att laga mat är ett projekt när det gungar riktigt mycket, så saker tar helt enkelt ofta mer tid på havet! Dagarna försvinner förvånande snabbt i nya rutiner av att hålla vakt, sova, spela spel, fiska, studera väderrapporter eller sporadiskt byta segelsättning. Och att faktiskt koppla av och koppla bort från omvärlden är annorlunda. På havet är det här och nu som räknas. Sen var ju vi en helt ny konstellation människor tillsammans på en väldigt liten yta som skulle lära känna varandra och med tid att umgås blir det mycket intressanta samtal då.

”Ett slut med många blandade känslor.”

Längtan efter land, drömmande snack om grillade burgare och ankring i paradisvikar – med tre dagar kvar var förväntan ombord tydlig. För mig var det snart över och jag ville i stället njuta av varje minut som var kvar. Såklart var det ändå fantastiskt att komma i land i den lilla hamnen med blinkade överpyntade julgranar. Vi återsåg andra seglare och tillsammans fick vi härliga dagar med strandpicknickar, sköna bad och reggaemusik innan det var dags att ta adjö. Att flyga hem kändes så fruktansvärt långt och jag kommer ihåg hur mycket hellre jag hade satt mig på en båt i tre veckor än att ta den där taxin till flygplatsen. Och hur mycket jag hade velat vara en av de som skulle stanna kvar. Men drömmen om mer segling hade i vart fall kommit för att stanna.

Hur det gick sen? Häng med i nästa avsnitt så får du veta!