Del 8: Ett steg i taget
När jag köpte Tilda visste jag fortfarande inte riktigt hur jag skulle få hem henne, men en kompis erbjöd sin hjälp och en blåsig lördag gav vi oss iväg. Helt ärligt så vågade jag inte ens köra min nu alldeles egna båt, varken ut från tilläggningen eller sen in i Trollhättans slussar. Men nu var vi i vart fall på väg hem. Första steget!Vi hade några härliga dagar med flera fina stopp på vägen hem och hann även prova gennakern. Det var också säsongens enda segling. Tilda var hemma, första steget, men lyckan var inte särskilt långvarig. Jag hade kostat på båten en besiktning, men fel efter fel visade sig ändå snart.
”Fixarsäsongen är längre än båtsäsongen.”
Vatten i drevoljan var den första upptäckten, ganska tätt följt av nästa allvarliga problem. Motorn hade dålig kompression, vilket visade sig tydligt så snart vädret blev lite kallare. Till det kom lite elfel och såklart alla de bitar jag redan innan visste om att jag behövde fixa. Första lärdomen som båtägare är att fixarsäsongen är längre än båtsäsongen. Den andra var att man behöver gilla läget att fixa massor själv.
”Du behöver en ny motor.”
Mekanikern föreslog en ny motor till samma kostnad som jag köpt båten för. Inte alls vad jag tänkt mig. En second opinion på annat håll sa att det var reparerbart och jag valde jobb framför kostnad. Hela vintern gick åt till att plocka isär, byta och skruva ihop saker, i kombination med alla planerade nyinstallationer och uppgraderingar. Det positiva är att man lär sig massor om hur båtar fungerar.
”Ingen sån där riktig avsegling”
Efter en vinter på land med massor av fix gav vi oss av. Inte så där på riktigt som många gör där folk står på land och vinkar. Nej, jag var inte alls säker på hur långt vi skulle komma, men bara att det inte fanns någon plan på att återvända startade äventyret. Vi seglade runt på Vänern, fortfarande en av mina absoluta favoritplatser och fortsatte sedan till Västkusten för en vinter i vattnet. På ett sätt är det ju lite komiskt att säga att man påbörjat sin långsegling om man lagt båten i ett av de absolut vanligaste svenska seglingsvattnen, men bara att ha tagit sig hemifrån satte ändå känslan av att vara på väg, ett steg i taget. Och vi fick en härlig senhösttur till Norge.
”Ett sista stopp kvar”
Vintern i Sverige är ingen ju ingen perfekt båtsäsong, men jag hittade en isfri hamn och allt fler saker blev klara där. Tilda fick sin livflotte, nya länspumpar, nya spridare, ny värmeväxlare och massor av annat bockades av på att göra-listan. Dessutom är det ganska mysigt när snön knarrar på bryggorna och mörkret kommer tidigt. När våren sen kom vid påsk var vi redo att segla söder ut, men ett ordentligt stopp till längs vägen väntade innan vi lämnade Sverige.
Vad vi hade på gång? Häng med i nästa avsnitt så får du veta!
Båtlivsdrömmar med långseglaren Jeanette Köster