Förtöjning

Alla anordningar (brygga, kaj eller förtöjningsbommar) som förtöjningen ska fästas i måste kontrolleras så att pollare, ringar och dylikt sitter ordentligt fast och håller för den båt som ska förtöjas. Används pålar måste du se till att de är oskadade, ordentligt nedslagna och riktigt dimensionerade. Kontrollera att förtöjningslinan sitter fast i pålen på den punkt som är lämpligast med hänsyn till det normala vattenståndet och att den ej kan glida fritt i ring och öglebult eller utefter pålen.

Tänk på att en kraftig förändring av vattenståndet kan medföra att förtöjningen slackar. Då krävs ett ordentligt avstånd mellan båt och brygga för att undvika skada. Exceptionellt lågvatten kan få som följd att båten blir hängande mellan förtöjningspunkterna. Den breda båten med två pollare i aktern bör förtöjas med linorna i kryss. Det ger minsta rörelsen i sidled. Linorna ska ha skyddsklädsel på alla ställen där nötningsrisk finns. Förtöjning vid flytbryggor och andra rörliga anordningar kan vid sjö och svall medföra svåra ryck i förtöjningarna, använd därför förtöjningsfjädrar eller ryckdämpare. Förtöjningsfjädrar används för att förhindra belastningen på förtöjningslinorna. Båtar över ca 3 ton bör även ha en säkerhetskätting mellan förtöjningslinan och ring/fästet i bryggan.

Förtöjningslinor/tågvirke
Använd alltid linor/tågvirke som är tillverkade för att förtöja med. Förtöjningslinor som används ska ha hög draghållfasthet och vara motståndskraftig mot nötning, ryck och solljus. Vi rekommenderar dessa dimensionerna:

Det finns flera olika syntetiska förtöjningslinor, men för permanent förtöjningsgods rekommenderas långfibrigt tågvirke tillverkat av polyester eller polyamid, s k "silke". Polyesterull som armerats med minst 50% långfibrigt polyester silke samt tågvirke av långfibrigt polypropylen eller polyeten kan användas under förutsättning att dimensionen ökas med 2 mm enligt tabellen ovan. Kortfibrigt oarmerat tågvirke av stapelfiber eller s k "ull" har låg brottgräns och ska inte användas till permanent förtöjning. Flera olika namn/varumärken på konstfibrer förekommer. Om tågvirket är skadat ska det genast bytas ut. Permanenta förtöjningar av polyester och polyamidsilkegods ska bytas ut minst var 4:e år oavsett om de ser nötta ut eller inte. Lägre kvaliteter måste bytas årligen på grund av deras snabba åldrande. Tänk på att varje knop eller annan brytpunkt innebär en reducering av tågvirkets hållfasthet. Dessutom får inte tågvirke läggas glidande genom en ring som på bilden nedan utan ska knopas fast.

Kaus
Kaus är en förstärkning av metall eller plast som läggs in i splitsade öglor av linan för att skydda mot nötning. Öglan ska vara så trång att kausen inte lossnar.

Schackel är en hästsko- eller U-formad bygel av metall där bygeländarna förbinds med en genomgående skruv. Schackel används till att skarva kättingar med varandra eller förankra dem till öglor och ringar

Karbinhake/hake är en metallring med en fjädrande stängningsarm för att sammanlänka linor och säkringar. Vid förtöjning av båtar mellan brygga och boj/påle i oskyddat läge ska självsäkrande hakar inte användas. 

Bojar, kätting och bojtyngd
Det är viktigt att undersöka botten ordentligt innan man placerar en boj, kätting och bojtyngd.

Undersök sjöbotten och lutning innan du lägger ut bojtyngden så du inte råkar ut för detta.

Bojen är en viktig ryckdämpare. Den ska gott och väl bära kättingtyngden men bör inte vara större än att den kan dras ner under ytan vid kraftig belastning.
Kättingen är en del av förtöjningen som är utsatt för snabb förslitning (nötning, korrosion) . Den utgör också genom sin tyngd en viktig ryckdämpare. Av dessa skäl är valet av kvalitet och dimension på bojkättingen viktigt. Bojtyngd ska ha sådan vikt och sådant grepp i bollen att båtens drag- och lyftkraft vid sjöhävning inte kan flytta den ur dess läge.

P-ringen/bojring (bojtyngd)
P-ringen fungerar mer som ett ankare än som en bojtyngd. Den är avsedd att användas som fäste för akterboj. Den är relativt lätt och så utformad att den ska bita sig fast i god botten på samma sätt som ett ankare. För att en P-ring ska kunna tjäna som bojtyngd bör botten bestå av sand, lera eller liknande. Tät bottenvegetation av sjögräs eller tång gör att P-ringen har svårt att få fäste. På stenbotten är den helt olämplig. Tillverkaren ger detaljerad beskrivning över hur en P-ringsförtöjning ska anordnas. Den måste noga följas för att förtöjningen ska fungera. Så måste exempelvis bojkättingens längd vara minst vattendjupet + en meter.

OBS! P-ringen får aldrig användas vid förtöjning på svaj!

Pollare och knapar
Båten ska vara utrustad med beslag som möjliggör säker förtöjning. Pollare, knapar, ring- och öglebultar etc måste vara så stora att förtöjningslinorna kan göras fast ordentligt i dem och så kraftiga och väl monterade att de håller för extra stora påkänningar, tex vid bogsering. De ska vara väl rundade så att förtöjningslinorna inte utsätts för nötning. Fastsättningen i skrovet ska ske med genomgående bultar - helst av rostfritt stål - och muttrarna ska säkras genom nitning eller dubbelmutter. Förstärkningar under däcket måste finnas, så att inte pollare och knapar lossnar vid kraftiga ryck.

Mellan förtöjningsbommar
Bomförtöjning används av många båtklubbar och marinor. Den är lämpligast på flytbryggor och fasta bryggor i skyddade lägen där vattenståndsförändringarna är måttliga. Tillverkarna ger besked om största båtlängd och övriga praktiska detaljer för den valda bomtypen. Av stor vikt är att beslag och infästningar är oskadade och av betryggande dimension. Förtöjningsanordningar som fungerar enligt andra principer bör väljas med stor försiktighet.

Varierande vattenstånd
Utöver de årstidsmässiga skillnaderna i vattenståndet förekommer snabba och stora variationer i vattennivån utefter våra kuster, särskilt på väst- och sydkusten, beroende på lufttrycksförändringar och vindförhållanden. Detta måste du komma ihåg när du bestämmer längden av bojkättingen om bojtyngden läggs ut på vintern eller våren då vattenståndet ofta är lågt. Vid all förtöjning måste du förvissa dig om att vattendjupet på platsen vid lägsta vattenstånd är tillräckligt för båten med hänsyn till sjögång och svall.

Fendrar
Fendrar är en mycket viktig del av en god förtöjning. De ska skydda både den egna och andra båtar. Fendrarnas antal, form och storlek bestämmes av båtens längd, höjd och fribordsprofil.

Du ska ha minst 3 fendrar på varje sida. De bör ha sådan tyngd att de inte kan blåsa upp på däck.